Hur närstående upplever äldres ensamhet
Ensamhet är ett brett begrepp. Vissa former av ensamhet är lätta att upptäcka, men djupare former av ensamhet är svårare att förstå. Många äldre människor upplever en existentiell ensamhet. Denna fråga har blivit högaktuell under Coronakrisen eftersom de äldre isolerats för att skyddas mot viruset.
Doktorand Helena Larsson har i sin avhandling studerat hur närstående upplever de äldres existentiella ensamhet. Det finns relativt få studier som skildrar detta och sällan har det gjorts en studie om hur de närstående uppfattar situationen. Detta perspektiv är mycket viktigt eftersom de närstående har en komplex roll som är viktig för samhället såväl som för individen.
Vad är existentiell ensamhet?
Existentiell ensamhet beskrivs ofta som en djupare form av ensamhet. Många liknar denna ensamhet vid ett sorts lidande. En person som upplever existentiell ensamhet kan dock ha både sociala och fysiska kontakter. Denna typ av ensamhet kan upplevas vid stora livsförändringar, exempelvis när ens partner går bort.
Existentiell ensamhet visar sig ofta i övergångsfaser. Det finns dock mycket lite forskning om denna typ av ensamhet vilket gör det svårt för närstående att veta hur de ska agera. Det är därför viktigt att veta i vilka situationer som denna form av ensamhet uppstår. Ofta handlar det om situationer där personen lämnar en trygghet.
Om studien
Helena Larsson är doktorand vid Malmö universitet. Hon doktorerar i vårdvetenskap och hennes avhandling handlar om hur närstående upplever sköra äldres existentiella ensamhet. Studien studerar de närståendes upplevelser och uppfattningar. Studien definierar ”sköra äldre” som personer över 75 år som är i behov av vård och hjälp för att klara av vardagen.
Existensiell ensamhet är ett outforskat område. Det finns inte särskilt många tidigare empiriska studier om ämnet, men det förekommer dock inom teoretisk forskning. Helena Larsson menar att det är viktigt att skilja på olika sorters ensamhet för att kunna hitta lösningar och minska lidandet för de äldre. Studien är en del i projektet ”Existentiell ensamhet”.
Närståendes upplevelser
Studien ger ett unikt perspektiv på äldres ensamhet. Helena Larssons avhandling tar upp de närståendes perspektiv och beskriver deras upplevelse. De närstående har en mycket viktig, men komplex roll. De är involverade som vårdare och som familj. Detta gör att de närstående är ytterst viktiga ur ett samhällsperspektiv, men även för den äldre individen.
Studien visar att meningsfulla samtal är den viktigaste lindringen enligt närstående. Det har stor betydelse att få berätta hur man mår och prata om hur man har det. Samtalen kan vara formella och informella. Gruppsamtal och samtal mellan två individer fungerar lika bra. Samtal med familj och vänner har stor betydelse för de sköra äldre.