I livets slutskede blir existentiella frågor mycket viktiga. Många genomgår händelser som skapar en känsla av existentiell ensamhet. Det kan exempelvis handla om att ens livspartner går bort eller att man måste flytta ifrån sitt hem. I detta skede är vårdpersonalens relation och samtal mycket betydelsefulla för de äldre.
Malin Sundström är doktorand vid Malmö Universitet. I sin avhandling i vårdvetenskap har hon undersökt hur vård- och sjukvårdspersonal upplever den existentiella ensamheten hos äldre personer i livets slutskede. Detta ämne är särskilt aktuellt under Coronakrisen eftersom många äldre inte har möjligt att träffa sin familj på grund av restriktionerna.
Existentiell ensamhet hos äldre
Det finns fortfarande relativt begränsad forskning och information om existentiell ensamhet. Ofta beskrivs det som en ensamhet som gränsar till lidande. Denna form av ensamhet kan upplevas även om personen i fråga inte upplever fysisk eller social ensamhet. Det är med andra ord en känsla som är mycket djup och svår att definiera.
Avhandlingen undersöker den existentiella ensamheten hos sköra äldre, vilket i studien definieras som personer som är minst 75 år och behöver hjälp för att klara sitt vardagliga liv. Frågan är högaktuell eftersom känslan av ensamhet riskerar att öka hos personer som tillhör riskgrupper under den rådande krisen. Relationen med vårdpersonalen blir särskilt viktig i dessa tider.
En svår balansgång
Vårdpersonal har tydligt definierade uppgifter för sin yrkesroll, men utöver denna finns det andra aspekter som de måste ta hänsyn till när de möter sina äldre patienter. Avhandlingen visar att det inte är lätt för vårdpersonal att bemöta existentiell ensamhet, oavsett om det är på sjukhus, äldreboende eller hemvård.
Personalen vittnar om att samtalen ofta sker på kvällen när de äldre känner sig ensamma. Det är svårt att hitta en balansgång i samtalen. Dels vill personalen finnas där för de äldre och bidra till meningsfulla samtal, men samtidigt är det svårt att räcka till. Detta ger en känsla av otillräcklighet.
Volontärer kan skapa meningsfulla relationer
Avhandlingen visar att förutsättningar för vårdpersonal att bemöta existentiell ensamhet beror på var de jobbar. Den visar dock att osäkerheten och svårigheten att bemöta denna ensamhet är stor oavsett arbetsplats. Studien intervjuade även volontärer och chefer inom hemvård och äldreboende. Volontärerna har en unik möjlighet att skapa meningsfulla relationer med de äldre.
Volontärerna finns där som medmänniskor snarare än personal. Detta skapar en unik möjlighet att bygga relationer och föra nära samtal. Vårdpersonalen har ofta inte möjlighet till detta på grund av högt tempo och för många arbetsuppgifter. Detta gör att volontärerna kan fylla en roll som ett komplement till den ordinarie vårdpersonalen.
Källa: https://mau.se/nyheter/att-bemota-existentiell-ensamhet-i-sin-yrkesroll/