Myten bakom marknadsföringen av proteinprodukter
Att människor som tränar behöver extra protein verkar i stor utsträckning handla om en myt. Trots att det är tveksamt om det finns några belägg för det används idén medvetet i marknadsföringen när produkter ska säljas. Till exempel görs det genom att just mängden protein lyfts fram på produkternas förpackning.
Det forskningen faktiskt har visat är att det inte finns någon anledning att äta extra protein för den som äter en varierad kost. När det handlar om ifall proteinprodukter ökar prestationen under träning eller underlättar återhämtningen efteråt finns det inga bevis. Det är ändå det som marknadsföringen av proteinprodukter bygger på.
Inga direkta lögner
Eftersom det inte är tillåtet att komma med falska påståenden i marknadsföring gör producenterna inte det. Det står ingenstans att träning fungerar bättre om man äter mer protein, men genom designen går det att visa att det är en sportprodukt och genom att skriva proteinmängden med stora siffror blir det ändå budskapet.
Det blir en kommunikation med underförstådda argument där konsumenten själv får dra slutsatserna. Att underförstådda argument bygger på en myt är inte lika lätt att hindra. Det är Ariel Chen och Göran Eriksson som kommit fram till detta. Båda är medieforskare på Örebro universitet och har intresserat sig för just detta område.
Svårt att jämföra
Det finns regler inom EU som säger att en producent måste ange näringsvärde på sina produkter. Det går också att ange hur stor del av innehållet som är protein som en del av marknadsföringen. Då behöver det inte följa någon standardiserad modell, vilket gör att det blir svårt att jämföra produkter.
En tillverkare kan till exempel skriva att det är 25 gram protein i förpackningen medan en annan skriver att det är 6,3 gram protein per 330 milliliter. Det skrivs på ett sätt så det ska se vetenskapligt och bra ut, samtidigt är det svårt att se hur produkterna är i förhållande till varandra.
Vad går att göra?
Ariel Chen och Göran Eriksson som ligger bakom forskningen om hur proteinprodukter marknadsförs har tänkt en del på vad som går att göra. De menar att de regler som finns inte är tillräckliga och att lagstiftningen kan förbättras. Då blir det möjligt att göra så det får konsekvenser om företag beter sig oansvarigt.
Det skulle också gå att inleda ett samarbete mellan forskare inom medicin och nutrition. På det sättet skulle det gå att undersöka vad påståenden om hälsa betyder och jämföra det med vad forskning inom området säger. Människor verkar ju ha lättare att ta till sig vissa påståenden, även om de inte är sanna.