Vad är Vitamin K?
Vitamin K spelar en viktig roll för blodets förmåga att koagulera, därav namnet som är en förkortning av koagulationsvitamin. Vitaminet fyller också en funktion i bildandet av ben. Vitamin K finns i två varianter, K1 och K2. K1 finns hos bland annat kål och gröna bladgrönsaker, K2 i bland annat kött och äggula.
Varför behöver man vitamin K?
Vitamin K reglerar koagulationsförmågan hos blodet, alltså förmågan att stelna ifall skador på blodkärlen uppstår. För dålig koagulation gör att man blöder för mycket, och för effektiv koagulation kan ge blodproppar. Vitamin K har också betydelse för bildandet av benvävnad, och därmed att bentätheten bibehålls.
Hur mycket vitamin K behöver man?
Det finns inga nordiska rekommendationer angående dagligt intag av vitamin K, eftersom det är extremt ovanligt med brist på vitamin K. Ett tillräckligt intag när det gäller vuxna är dock ungefär 90 mikrogram vitamin K per dag för kvinnor, och 120 mikrogram för män. Nyfödda får alltid en K-vitaminspruta.
Vad ska man äta för att få i sig vitamin K?
Gröna bladgrönsaker, kål, rapsolja och sojaolja innehåller mest K1. Halterna kan påverkas av grönsakssort, odlingsplats, och hur varorna lagrats. Kött, äggula, lever, mjölkprodukter och fermenterade livsmedel innehåller mest K2. K2 bildas till viss del av bakterier i tjocktarmen, men tas troligen inte upp i tillräcklig mängd.
Mat med K1
- Spenat
- Grönkål
- Grön sallad
- Raps
- Soja
Mat med K2
- Kött
- Äggula
- Lever
- Mjölkprodukter
- Fermenterade livsmedel
Kan man få i sig för mycket vitamin K?
Hittills har det inte kommit några rapporter om personer som fått försämrad hälsa på grund av för högt intag av vitamin K via maten. Det finns alltså ingen rekommenderad övre gräns. Att överdosera kosttillskott med vitamin K kan dock ge biverkningar från andra ämnen i tillskottet.
Hos nyfödda är tarmen fortfarande steril, så det finns inga bakterier som kan bilda vitamin K. De har heller inte hunnit få i sig tillräckligt mycket vitamin K via amningen. För att förebygga blödningar ger man därför nyfödda en spruta med vitamin K strax efter födseln.
Vitamin K2 produceras av bakterier som lever i tjocktarmen. De flesta näringsämnen tas däremot upp i tunntarmen, som finns högre upp i tarmkanalen. Det vitamin K som bildas i tjocktarmen lämnar därför större delen kroppen med avföringen istället för att komma kroppen till nytta.
Det är mycket ovanligt med brist på vitamin K. Man har kunnat se att en del personer som fått antibiotika har utvecklat K-vitaminbrist, vilket skulle kunna förklaras av att bakteriefloran i tarmen då slås ut. K-vitaminbrist har även noterats hos personer som har svårigheter att ta upp näring ur maten.
Blodförtunnande läkemedel ges för att behandla eller minska risken för blodproppar, som beror på att blodet koagulerar för lätt. Om man får blodförtunnande kan man behöva dra ner på K-vitaminrik mat för att det ska vara lättare att ställa in dosen på läkemedlet.
Vitamin K1 är känsligt för ljus, men det är tål värme ganska bra. Vitamin K är fettlösligt, så det är inte lika stor risk för att det ska lakas ur vid kokning som andra, vattenlösliga vitaminer. Man behöver dock tillsätta fett för att kroppen ska kunna ta upp vitamin K.